isakarolina

Storebror visade hur mamma såg ut när jag låg i magen. Ganska likt, tycker mamma :)

"Hur mycket kan en mage egentligen växa?"



"Kom ut någon gång din förgrymmade unge"

Här är de sista bilderna på mamma då jag låg i magen. De är tagna när mamma gått över tiden i en vecka. Egentligen hade mamma tänkt fota samma dag som förlossningen startade, men när de här bilderna togs var mamma så #%¤¤ less att det inte blev några fler.

Laddade som tusan



Fantastisk barnmorska (och mamma tar i för kung och fosterland)



På intensiven



Nyopererad mamma med nybliven storebror på besök



Första mötet med storebror



Äntligen dags för hemfärd

Storebror föddes en söndagmorgon i november. Det blev en tuff förlossning, mamma fick feber under värkarbetet. Sedan blev hon värksvag, så det tog många timmar innan han tittade ut. När han äntligen kom mådde han inte alls bra, var slapp och hade problem att komma igång med andningen. Så det blev bråttom ut för vård. Det visade sig att han fått en infektion så han blev flyttad till spädbarnsavdelningen. Där fick de stanna en tid innan de fick åka hem igen, som en familj.

När jag föddes hände samma sak igen. Jag kom också till världen en söndagmorgon i november, på nästan samma klockslag. Mamma var också denna gång ensam om att föda den natten, så det var full påpassning från barnmorskorna. Återigen fick mamma feber och de upptäckte att jag inte mådde bra där inne, så det blev bråttom ut med sugklocka. Snabbt blev jag flyttad till spädbarnsavdelningen för vård. När mamma sedan skulle krysta ut moderkakan upptäckte de att det fanns rester kvar ifrån hinnorna, så en överläkare kallades in för att plocka ut dem. Det misslyckades och mamma blev skickad för operation. Hon hann förlora närmare 2,5 liter blod innan allt var över.

Sent på kvällen blev jag hastigt sämre, utan att få något svar på varför blev mamma och pappa nedskickade till sitt rum på BB (och jo, exakt samma rum som de fick efter storebrors förlossning). Där fick de vänta i några timmar innan läkaren slutligen kom med besked. Det han berättade då var att jag blivit flyttad till intensiven med respirator, att tillståndet var kritiskt men stabilt. Riktigt varför jag var så dålig kunde de inte ge något besked om, kanske var det hjärtat, ingenting kunde uteslutas. Efter ungefär två dagar började det vända, jag blev sakta bättre och efter tre dagar på intensiven fick jag flytta tillbaka till spädbarnsavdelningen. Sedan vände det ganska snabbt, jag blev piggare för varje dag och efter två veckor på sjukhuset fick vi äntligen åka hem.

Vad var det då som hände? Det svar som mamma och pappa slutligen fick är att jag svalde barnbeck, som gjorde att lungorna klistrades igen och kombinationen med min infektion gjorde att jag blev så allvarligt sjuk. Varför mamma fick feber under båda förlossningarna och varför både jag och storebror fick en infektion har de tyvärr inte kunnat få något svar på.

Mamma och pappa är förstås väldigt skakade över att förlossningarna inte blev som de hoppats, men är idag mest bara tacksamma över att vi är friska och mår bra. Det som mamma verkligen sörjer och kanske aldrig kan komma över är att hon inte fick upp någon av oss på bröstet och kunde dela de allra första minuterna med oss.

Enligt beräkningarna (ultraljudet och barnmorskan) skulle jag kommit till världen idag för ett år sedan. På samma dag som kusin Nova fyller år!

Storebror ser ut att undra varför mammas mage är så enormt stor.

I magen för ett år sedan idag. En månad före bf (beräknad födsel). Mamma är här lyckligt ovetandes om att jag kommer att dra ut på tiden i två veckor..

Här ligger jag i magen för ett år sedan idag. Mamma är i vecka 35 och tror att det inte alls är långt kvar nu tills jag ska titta ut (men huu så fel hon hade)!

Här ligger jag i magen, för precis ett år sedan idag. Gissa om mamma blir nostalgisk när hon tittar på den här bilden!

I vecka 22

Såhär såg det ut för snart ett år sedan. Vilken liten plutt Tristan var då! Och lika "bossig" då som idag.





I vecka 22

Och såhär såg det ut för nästan tre år sedan. Lite skillnad på magen är det allt. Men så var Tristan en stor bebis också, han vägde 4.481 g och var 54,5 cm när han kom till världen.

Mamma i vecka 17

Här är jag i mammas mage, för precis ett år sedan idag.

I vecka 15

Mamma och storebror i soffan hemma hos "gammelmoster" Lena och Göran. Mamma var så stolt över att det börjat synas att jag växer där inne i magen.