Några rader från mamma
Idag är det ett år sedan som du kom till världen. Det gör så ont när jag påminns om hur nära vi var att förlora dig redan samma dag. Att livet när som helst kan stanna upp är en smärtsam erfarenhet att leva med.
Jag klagar över småsaker som mörkret ute och tvätt som svämmar över. Fastän jag lovade mig själv när vi stod där i korridoren på intensiven, att jag aldrig mer skulle klaga över fiskpinnar till middag och andra vardagliga saker. Bara allt gick bra med dig och du fick överleva.
Nu är du en pigg och glad ettåring som klättrar och springer runt hela dagarna. Ditt underbara leende lyser upp vår vardag alla dagar på året. Känner en sådan enorm tacksamhet över att du stannade kvar hos oss, älskade lilla unge.
-Mamma
På intensiven, dagen efter förlossningen
Å vad fint skrivet! Vilken tur att allt gick bra! Man får klaga över de där småsakerna för vem det än är som lyssnar på gnället så förstår nog den att det finns viktigare saker för en också! Det måste bara få pysa ut lite vardagsgnäll ibland:)
åh vad fint... :) då fick man bli lite tårögd i slutet av dagen också :)
Vad fint skrivet Ingela! Ja, vilken tur att allt gick bra! Ibland händer saker som gör att man stannar upp och reflekterar över vad som är viktigt och inte. Vi är alla individer som gör så gott vi kan och lite pyspunka över tvätt, tråkigt väder och annat trist - hör bara till. Det är tur för Tristan och Isa att deras mamma är en så fin, omtänksam och bra mamma!
Väldigt fint och känslosamt skrivet ! Nu kan jag knappt jobba av tårögdhet !
Kommer till helgen o kramar er alla !
Mormor !
